Idag kom jag på vem vår lilla mattjuv är. Bananer har försvunnit, eller ja...skalet har legat i en hög på golvet och päron har försvunnit flera gånger, bara påsen har varit kvar. Jag kan ju inte skälla på någon av hundarna när jag inte har ertappat dom med att tjuva maten.

Men idag hörde jag att det prasslade i köket när jag gick ifrån frukostbordet en stund, och ut sprang Anja med en lång baugett i munnen, det såg så roligt ut så jag fick anstränga mig för att låta sträng. Jag kunde ju knappt hålla mig för skratt. Hon hann äta upp halva innan jag fick tag i henne och då släppte hon resten utan att protestera. Min goa Anja når längre än jag trodde.